Det var i slutet av september. En sån där helg man måste fånga och sen krama ut varje sketen droppe ur. Den sista helgen då det gick att gå i t-shirt utan att frysa. Ja, det var till och med lite svettigt framåt eftermiddagen.

På morgonen packade vi ryggsäcken full med lunch (hederlig chili con carne i våra nyinköpta mattermosmuggar!), en skvätt kaffe samt äppelkaka på ölkokta äpplen. Sen tog vi bilen från stugan till det lilla samhället Granvik i Tiveden.

Djäknerundan

Här utgår Stora Djäknerundan. Eller Stora Djäknarundan, åsikterna verkar gå isär om e och a.

Det är hur som haver en dryg mil på fina stigar genom skog och mellan små blå sjöar. Nedanför höga klippor med håligheter från istiden och på höjder med vidunderligt vacker utsikt. Vi började traska medurs för att kunna avsluta vår vandring vid vattnet, lagom till eftermiddagskaffet.

Djäknerundan

Leden visade sig från sin bästa sida denna sensommardag, precis innan de gula färgerna fick fäste i gräs, löv och barr. Det höga gräset var blött och spindlarna hade spunnit sina nät i ljungen. Solen strilade mellan alla tallar och värmde gott på ryggen.

Spindelväv i ljungen

Lunchpaus på en brygga

Efter en stund tog vi lunchpaus på en ranglig brygga vid Stora Djäknesjön. Det vindade friskt och skönt, och vi var helt ensamma. Det gick till och med att ta sig en blundstund medan vågorna skvalpade under oss.

Stora Djäknasjön

Hade det varit någon månad tidigare kanske vi hade kunnat ha med oss badkläder i packningen. Det får vara en påminnelse till nästa gång. Istället tog vi en kisspaus under en gran och traskade vidare in i mullig granskog.

Skog

Äpplepaj

Djäknerundan

Halv tall

Sven fikar

Vid Långviken slog vi oss ner på en solvarm klippa. En eka drev omkring ute i viken och vi kände den sista sommarpusten i ansiktet. Och det kändes okej.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *