Corona. Covid-19. Corona. Covid-19. Sjuka. Döda. Så mycket tyngd att det behövs luft. Rymd. Skog.

Vi stängde ner flödet. Vi for till skogs. Vi klev in i Tiveden.

Det är märkligt att denna plats kommit in så sent i mitt liv. Vår sommarstuga, som byggdes av farmor och farfar långt innan jag fanns, ligger blott en halvtimma från denna skogiga skog. Men vi var aldrig här när jag var liten. Aldrig. Och inte heller senare i min ungdom (nu lät jag lastgammal).

Det är först de sista fem åren som jag och min familj har börjat åka hit. Jag vet inte varför det har varit så. Men det är inget att grubbla över, för nu är vi här ofta. Och nu behövde jag luften, rymden, skogen, solen. Och att göra händiga saker (jag är inte alls händig). Som att göra upp eld och grilla korv.

Sanna Lund
Oxaberget

Men först en tur upp på Oxaberget för utsikten. Och för att känna den där rymden. Att vi är så små i det stora. Under de senaste turerna hit har vi ofta valt Trollkyrkerundan (4,6 km) där Oxaberget är en av hållpunkterna.

Trollkyrkerundan leder dig rakt ut i gammelskogen och in på en riktig berg- och dalbana. Upp och ner går stigen genom Tivedens typiska sprickdalslandskap, över karga berg och fuktigare sänkor.

Sverigesnationalparker.se

Leden är varierad och tar “lagom” med tid. Med fika- eller matstopp och små utforskarstunder blir det en halvdags äventyr. Och har man inte lagom med tid så tar man genvägen, samt en liten avstickare till Metesjön. Då tar promenaden endast en halvtimma. Ungefär. Så gjorde vi denna dag.

Oxaberget
Oxaberget

I fjärran syntes Stora Trehörningen där vi badade i somras. Tiden går som alltid så fort. Och snart är vi där igen. Med en ryggsäck som klibbar mot ryggen. Med svalkande vatten och fläktande vindar. Med en tupplur i skuggan.

Tickor
Kaffe
Sanna Lund eldar
Eld

Parken sköts så otroligt bra. Det gör mig glad. Det fanns ny torr ved att hämta. Och jag fyllde en släckhink med vatten från bäcken bredvid. Grillplatsen låg i förmiddagssol och det fanns inte mycket att klaga på.

Elden sprakade och korven pyste. Eftersom det var fredag var det sparsmakat med folk. Vi läste i solen med kaffetåren och våra böcker.

Flödet fortsatte att fyllas med Corona. Covid-19. Corona. Covid-19. Sjuka. Döda. Men för en stund kände jag luften. Rymden. Skogen.

Sven Dahlstrand
Gran

Sven Dahlstrand läser i Tiveden

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *