På utflykt i Jönköpingsnejden

Jag fick en inbjudan till en fototur med tre och en halv obekanta människor (en hade jag träffat vid några tillfällen innan), och jag tackade ja med viss nerv.

Två dagar tillsammans för att uppleva trakten kring staden jag bor i – Jönköping. Smått fantastiskt på många sätt. För det gav mig nya fina bekantskaper och nya platser jag aldrig satt min fot på innan, men som jag definitivt kommer återbesöka.

Så det var med pirr i magen och förväntan som jag satte mig i bilen med Anna, Patrik och Christoffer den där onsdagsförmiddagen. Med första anhalt Vista Kulle, tätt följt av äppelodlingarna hos Rudenstam.

Ballerinaskor var kanske inte att föredra så här i efterhand, men allt går om man vill. Och skorna, ja de lever och trivs med sin tillvaro alltjämt.

Rudenstams
Bikupor på Rudenstams

I äppeldalen sträckte sig otaliga rader fruktträd ned mot Vättern. Solen bröt igenom, flugor och bin surrade kring oss och utsikten var grön och frodig. I packningen fanns äppelmust att fukta strupen med. Således var cirkeln sluten på något vis.

Än var frukten inte mogen, till och med lite senare än vanligt på grund av den svala sommaren. Men att åka dit när det är skördetider är nog himla trevligt. Givetvis är det packat med folk, men ändå.

Patrik Svedberg på Rudenstam
Äpple på Rudenstam
Rudenstam
Ängsblommor

När förmiddag blev till middag tog vi oss upp på Grännaberget för utsikt och lunch på Kaffestugan.

På Grännaberget
Utsikt över Gränna
Utsikt över Gränna

Fast kaffetarmen fick knorra en kvart eller så, för kaffet skulle minsann inmundigas på Uppgrenna Naturhus. Som ett gigantiskt växthus mitt på slätten ned mot vattnet. Mellan otaliga spannmålsfält där blåklinten kämpade med att ta över.

Det var nytt för mig och även nytt för i år. Det var lite som en hägring där det stod. Och riktigt häftigt. Med sin fläktande uteterass, sin mysiga inneservering och sin vilsamma takvåning med pampig utsikt.

Uppgrenna Naturhus
Uppgrenna Naturhus
Uppgrenna Naturhus
Uppgrenna Naturhus
Uppgrenna Naturhus
Uppgrenna Naturhus
Uppgrenna Naturhus

Därmed skulle det vara spännande att återvända under hösten, kanske till och med vintern, om de nu har öppet då. Se hur landskapet och det som gror i huset förändras. Dricka lite varm choklad.

En sådan tur bjuder säkert på lite annat än den gassande värme som vi fick känna av, när solen stod som högst och strålade som mest. Då lockade uteterassen något mer än innesittande i sofforna.

Åkrar i Gränna
Åkrar vid Gränna
Patrik Svedberg fotar Wisslaren
Röttle

Det blev kväll den första dagen och vi drog oss mot Braheus, med ett kort stopp vid den lilla båthamnen i Röttle By. Där gick en båt ut för kvällsfiske, eller kanske för att puttra över till Visingsö.

Solen sjönk snabbt mot horisonten och vi rullade kvickt vidare mot vår slutdestination. För att få den där perfekta solnedgången och för att ta farväl av en himla fin dag.

Brahe Hus
Brahe Hus
Utsikt vid Brahe hus

Svalorna flög kors och tvärs, landskapet låg lugnt och stilla och någon drog fram gitarren. Det var sommar i hela kroppen och skallen var full av intryck.

Nu är ju inte jag någon solnedgångsvurmare av klass, men det var banne mig rätt bra tjusigt ändå. Fast kameran kan ju aldrig göra allt rättvis. Det gäller att uppleva, lägga kameran åt sidan en stund.

Och vips var det god natt och en väckarklocka som stod på 03:30…

Sing a long vid Brahe hus
Patrik Svedberg och Wisslaren
Vätternmorgon

Och att gå upp så tidigt, när hela stan sover och hararna betar i rondellerna, är både omänskligt och episkt på samma gång.

För har man tur så kan man fånga en alldeles fantastisk och färgsprakande soluppgång också. Kanske snäppet bättre i min värld.

Och detta konststycke lyckades vi faktiskt med. För det var en perfekt morgon. Det handlar om minuter när det väl händer. Och det handlar om att ha laddat med kaffe.

Det var morgonkyligt men vindstilla. Och vi hade ringt dit (!) tappra och grymma Sofia Paldanius som skulle få paddla lite åt oss. Tusen tack för snygg paddling.

Visingsö
Visingsö

Medan jag var i ett litet sömndrucket moln susade vi förbi eviga fält och gjorde en tur på Visingsö.

Hassafallen

Så småningom landade vi vid foten av Hassafallen. Något gäspandes, något varma. Eftermiddagen var het och det kändes bra att söka skugga under träden längs med det ömsom porlande, ömsom forsande fallet.

Solen strilade ner mellan träden och allt var trolskt och smått magiskt. Ballerinaskorna kämpade upp för trappor och steniga stigar, och knotten strömmade till i små horder.

Hassafallen
Hassafallen
Hassafallen
Klöver

Det doftade mylla och marken var täckt av harsyra och mossa. Stigen var sånär som folktom och det var skönt och behagligt.

Och medan hälften av oss fotade loss sina sista megabyte på minneskortet, tog jag och Anna igen oss. Välförtjänt.

Klockan närmade sig kväll och ögonlocken ville gärna gå igen. Det var dags att köra hemåt, vinka adjöken och få lite sömn.

Och jag var glad att jag följt med. Glad över alla nya intryck. Glad över möten och platser.

Hassafallen

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *