Det var en sommarmåndag i juli. Platsen var Sommarbo. Stugan. Träden hade börjat släppa sina fröer. De singlade långsamt ner på trappan där vi satt och åt vår frukost. Fastnade i håret och under fotsulorna. Drogs in på trägolvet och lade sig i springorna.

Solen hade återvänt efter en regnig söndag. Gräset var blött och likaså de kvarglömda handdukarna på torkvindan. Äggen var vändstekt och kaffet starkt.

Väderappen visade att veckan skulle bli fin. Väldigt fin och oerhört varm. Skulle vi gå så skulle vi gå just denna måndag. För att slippa värmeslag. Sagt och gjort.

Fjällrävenryggsäck

Sven och jag tänkte äntligen ta oss an den längsta leden i TivedenTrehörningsrundan. 9,5 km runt hela Stora Trehörningen (ja det finns även en Lilla Trehörningen). Perfekt för en dag med mycket tid och ingen brådska. Perfekt när mitt knä mådde bra och Svens sargade tå hade läkt.

Näckrosor i Stora trehörningen
Blåbär

Tivedsskog
Blåbär

Vi började vid huvudentrén och gick motsols. Upp och ner och över rundslipade bergshällar med utsikt över sjön. Näckrosor spred sig över det mörka vattnet och blåbären mognade i solen.

Det var så skönt att vara tillbaka. Det var länge sedan sist. Nästan så att jag knappt mindes senaste vandringen. Förmodligen ganska kort och i vintras när stigarna var hala och hårda.

Trehörningsrundan är som jobbigast mellan huvudentrén och Vitsand. Bäst att klara av det först. Att bli rejält svettig inför ett dopp. Handdukar och badkläder var nedpackade och redo.

Sven plockar blåbär
Jag i en rotvälta
Vitsand i Tiveden

Vid Vitsand vindade det härligt och friskt. Stranden var nästan öde, även om jag anade att det skulle tjockna till framåt eftermiddagen.

Badet är långgrunt och botten är mörkt röd. Tallarnas rötter trevar likt knotiga armar längs med marken och träden ger härlig skugga. Förra sommaren, den som var den varmaste i mannaminne, spenderade vi en eftermiddag där. Nästan helt utslagna med mängder av vattenmelon i packningen. Spelade Tetris på våra Game Boys. Sven vann.

Jag badar

Men denna gång gick vi några hundra meter. Tog oss förbi den utstickande Uven, en stor stenbumling, och landade på en klipphäll strax innan Kärringudden. Alldeles ensamma. Med en vidunderlig vy.

Stenarna var hala och jag fick kana i (med visst besvär). Gled fram över klipphällar i svalkande vatten och pustade ut. Det var trollsländor i luften och kurrande magar under ytan.

Vi hade provianterat i Klangahamn. Varmrökt lax och skagenröra på knäckebröd. Enkel och prima utflyktsmat. Inget krångel. Bara att bygga en macka och sluka. Och sen vaska de flottiga händerna i sjön innan kaffet.

Knäckebröd, skagenröra och rökt lax
Sven badar
Tall i sjö
Laxknäcke
Kaffe i termos
Sven dricker kaffe

Efter en liten slummer- och lässtund gjorde vi slag i saken och fortsatte leden fram. Över stock och sten. Bland myror och mygg.

Timmarna gick. Och vi likaså. Förbi Ösjönäs gård dit jag tänker att vi ska fara någon gång. Kanske gå på höghöjdsbana eller paddla kanot. Eller bara äta lite gött…

Näckrosor

Tiveden

Mot slutet höll jag på att snubbla över alla knotor och rötter. Trött och törstig. Parkeringen var smockfull av såväl husbilar, bilar och folk. Knappt att det fanns en plats ledig. Det är skillnad mot vintern. Då kan vi ibland vara helt ensamma där.

Vi vinkade adjö till Tiveden för denna gång och for hem för en tupplur. Nästa gång vi kommer dit är det säkert sensommar, eller kanske redan början till höst. Då blir det säkert grill. Korv och bröd i stora lass.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *